News

– Förr trodde man att sängvätning var en psykiatrisk/psykologisk åkomma. Freud hävdade att varje nattlig blåstömning motsvarar en sädesuttömning och beror på frustrerad sexualitet, men han hade totalfel. Det är en kroppslig åkomma som kan få psykologiska konsekvenser i form av dåligt självförtroende. Orsaken är en kombination av nattlig överproduktion av urin, nattligt överaktiv urinblåsa och att man har höga väckningströsklar. Hos majoriteten som drabbas finns ärftlighet med i bilden, säger Tryggve Nevéus, överläkare och professor i barnmedicin vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

Tryggve Nevéus understryker att sängvätning alltid har varit en vanlig åkomma. I åldersgruppen 6-7 år är 5-10 procent drabbade, bland tonåringar cirka 3 procent och hos vuxna 0,5-1 procent. Han konstaterar att sängvätning är vanligare bland pojkar/män men att man ännu inte vet exakt varför.

– Att kissa i sängen är inte skadligt för kroppen, men det kan leda till att barnet får dåligt självförtroende. Hos flertalet växer det bort, men det är omöjligt att förutsäga när/om detta sker i det enskilda fallet, berättar han och fortsätter:

– Förr fanns bara ineffektiva behandlingar såsom psykoterapi eller så gav man ingen behandling alls. Nu har vi två förstahandsbehandlingar; larmbehandling som hjälper barnet att ställa om sömnen genom ett slags betingning, eller ett receptbelagt läkemedel som heter desmopressin. Det är ett konstgjort hormon, som ersätter det som många drabbade barn har brist av på natten och som minskar urinproduktionen. När dessa behandlingar inte fungerar finns andra läkemedel som andra- och tredjehandsalternativ.

Läs hela nyheten från Akademiska sjukhuset