Nationellt vårdprogram ska förbättra vården för barn med långvarig smärta

– Syftet med vårdprogrammet är att beskriva hur alla barn och ungdomar med långvarig smärta ska erbjudas jämlik vård oavsett var i landen man bor. I programmet beskrivs hur en genomtänkt och sammanhållen vårdkedja, uppföljning och utvärdering kan se ut, säger Eva Gåve, fysioterapeut på smärtcentrum vid Akademiska sjukhuset och universitetsadjunkt vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet, som har lett arbetet med det nationella vårdprogrammet.

Förekomsten av långvarig smärta hos barn är vanligt och ökar med åldern. Det vanligaste är huvudvärk, buksmärta, smärta i extremiteter såsom händer och ben samt ryggsmärta.
Även efter operationer kan smärta orsaka långvariga smärttillstånd.

– Sambanden mellan objektiva fynd, smärtintensitet och funktionspåverkan relaterad till smärtan är sällan helt samstämmiga. Många barn och ungdomar har en stor påverkan på hälsorelaterad livskvalitet och svårigheter att delta i vardagliga aktiviteter, förklarar Eva Gåve.

Enligt Eva Gåve finns det stora skillnader i hur man arbetar med dessa patienter i de 21 regionerna. På vissa ställen finns smärtmottagningar för barn på olika vårdnivåer, medan andra inte har några satsningar alls eller endast några eldsjälar. För att åstadkomma förändring och göra vården mer jämlik, menar hon att det behövs ökad kunskap, kompetensutveckling och ett tvärprofessionellt omhändertagande, vilket vårdprogrammet lyfter fram.

I Region Uppsala finns utöver barnsmärtteamet på Akademiska sjukhuset även verksamhet på barnspecialistmottagningen (Munin). Här arbetar flera fysioterapeuter med barn och ungdomar med smärta. Även inom primärvården finns det på vissa ställen fysioterapeuter med denna inriktning.

– I barnsmärtteamet ingår fysioterapeut, psykolog, arbetsterapeut, smärtläkare och psykiater, som samarbetar med såväl utredning som behandling. Det vanligaste är att vi bedömer och behandlar patienter med långvarig smärta, men här finns kompetens att ge behandling vid akut smärta och när smärtsamma eller skrämmande vårdprocedurer fått konsekvenser. Patienterna kommer oftast på remiss från Akademiska barnsjukhusets olika mottagningar och samarbetet sker ofta över olika verksamhetsområden. Även barn från andra delar av sjukvårdsregionen och ibland även andra delar av landet remitteras till oss, berättar Eva Gåve.

Nu ska det nya vårdprogrammet införas i respektive region efter de lokala förutsättningar som finns. Olika arbetsgrupper ska åta sig att sjösätta det.

– Samverkan mellan olika professioner och verksamhetsområden är nödvändigt för att insatserna ska vara hjälpsamma och effektiva. Här behöver vi arbeta strukturerat för att skapa rutiner som fungerar i praktiken. Det ska vara tydligt vilka barn som ska omhändertas var. Samverkan är särskilt viktig när smärtan orsakas av underliggande sjukdom, inte samverkan mellan skola och socialtjänst, eftersom skolgång, familjeliv och vardag ofta påverkas negativt av smärtan, framhåller Eva Gåve.

Hon understryker att många fysioterapeuter arbetar ensamma och hoppas att vårdprogrammet kan ge stöd att trycka på högre upp i chefshierarkin för att förbättra omhändertagandet och vården för berörda barn och ungdomar. Det är, menar hon, en styrka att vårdprogrammet tagits fram av alla regioner med målet är att få smärtvården att fungera i verksamheterna.

Pressmeddelande från Akademiska sjukhuset